wordIt - blogga om allt

Jag har en förkärlek till alla, av ena eller andra anledningen, utsatta hundraser? Jag har under en tid nu retat mig på detta eviga tjat om sk kamphundar. Att kamphundar ska förbjudas, och det har haft genomslag i vissa kommuner redan där dessa är förbjudna. Fann ett inlägg som hade ett kamphundsregister som jag tyckte var bra, läs det och begrunda.

Bråda dagar för djurlivet! En massa ungar ska födas både i det vilda och bland tamdjuren. Själv har jag gått och väntat på lamm i några veckor, eller i alla fall sen påsk. Det sägs att fåren lammar till påsk men i år kom påsken väldigt tidigt, men hos grannen blev det 3 st lamm samma helg. För några veckor sedan trodde jag att det var nåt på gång då den ena av våra tre tackor betedde sig aningen underligt. Det började redan på torsdagen, då hon stod och såg lite hängig ut. Eftersom hon var den minsta av dom tre så hade vi väl kanske inte väntat oss att hon skulle lamma, men nu verkade det vara på gång. På fredagen lade hon sig ner flera gånger men gick upp så fort vi kom in i lagårn. Under lördagen var jag ute hela dagen i lagårn för att bygga en extra box ifall hon nu skulle lamma, men då var hon så dålig att hon låg ner hela dan och hade slutat äta. Nu kändes det inte längre som om hon skulle lamma utan mer som hon hade gett upp livet. Mycket riktigt, på söndagen var hon borta. Vi trodde det skulle komma fler får och istället blev det en färre.

Men nu har vi fått lamm! Den ena av de två tackorna som är kvar fick 2 söta lamm i söndags. Dom försöker redan att skutta trots att dom knappt kan stå på benen. Lamm är verkligen ett underbart vårtecken!

För några veckor sedan ringde jag till vårdcentralen för att få tid hos en läkare. Jag är mer eller mindre TRÖTT dygnet runt och när jag tänker efter så har det nog varit så de senaste; tja 10 åren?? Kan man söka för trötthet? Nja nu hade jag ett starkt skäl den här gången, jag hade sett symptom på dysfunktion i sköldkörteln. Va, tänker ni, vaddå sett symptom, när då och varför sökte du inte då? Nu är jag lite trög när det gäller att besöka läkare och vårdcentral. Jag får lite beslutsångest för om jag verkligen ska beställa tid eller inte och sen kommer jag på att det säkert går över av sig självt alternativt att symptomen kanske inte var så allvarliga ändå.
 
Hur som helst, jag förberedde mig på att jag skulle få försvara min önskan att bli undersökt på grund av trötthet och så ringde jag. Fortfarande med tanken att jag säkert var normal .... men kanske ändå inte .... eller ....ja ni fattar.
Jag får tala med någon slags receptionist, och förklarade att jag ville ha tid för undersökning av sköldkörteln.
- Jaha, säger hon, vad har du för symptom idag då?
- Jag är alltid trött, svarar jag, och sen har jag haft symptom för 10 år sen, tilllägger jag.
- 10 år sedan, svarar hon, hur märkte du det?
- Ja, säger jag, jag tyckte att mina ögon var utstående och jag hade en jättesvullnad på halsen.
- Men du kanske hade en infektion? säger receptionisten.
- Nä, svarar jag, jag tränade väldigt mycket, kanske det berodde på det?
- Det tror jag inte, säger hon, men det kanske var en infektion?
- Nä jag var inte sjuk då, säger jag igen, och jag hade inte ont i halsen. Kan fel på sköldkörteln ligga latent under många år, frågar jag.
- Det vet jag inte, säger receptionisten.
- Kan jag få tid hos någon som vet då? svarar jag lite lätt irriterad. Fan, vad det ska vara svårt att få en tid för undersökning av en läkare, tänker jag men säger givetvis ingenting.
- Nja, vad har du för symptom idag? frågar hon igen.

Jag tänker att: "jäklar nu får jag komma på en massa symptom snabbt för här räcker det inte med gamla "meriter" (läs symptom) för att få komma till en läkare."
- Jag är trött ....
- Men du är väl småbarnsförälder? säger hon och tillägger att "det är helt normalt att du är trött då".
- Ja men jag är deprimerad och trött dygnet runt och har varit det bra länge.
- Men det är ju den årstiden nu och det är många som tycker som du och är trötta, svarar hon.
Nu börjar jag tvivla på att jag överhuvudtaget är värdig ett läkarbesök, tänk om det är min personlighet att ständigt vara trött? Det kanske är barnsligt att söka läkarhjälp för trötthet? Men så hör jag min mors röst i bakhuvudet igen när hon fick se hur jag såg ut för 10 år sedan: "Åh herregud, du har ju struma!! Har du undersökt dig? Du har ju struma! ........ ja, och sen har hon väl påminnt mig ett antal gånger efter det, typ under 10 år eller nåt...

Ok, nästa replik, nu börjar jag bli lite desperat, jag vill ju bara ha en jävla tid hos en jävla läkare:
- Jag har värk i lederna också! tillägger jag efter att ha kommit ihåg några rader om "värk i leder" som symptom på underfunktion av sköldkörteln.
- Hur visar sig det? undrar hon i repan, men frågar innan jag hunnit ljuga ihop nåt; har du gått upp i vikt mycket den senaste tiden?
- Ja, det har jag, nästan 7 kilo på 3 månader och så mycket har jag aldrig gått upp under så kort tid.
- Men du har ju fött barn och då brukar man gå upp i vikt och sen kanske du har ett stillasittande jobb också?
- Jo, ja det är ju visserligen sant, säger jag och vet inte riktigt hur jag ska fortsätta. Men jag har alltid kunnat kontrollera min vikt, säger jag i ett desperat försök att fortfarande få till en tid hos läkare. Det är ju fan att man ska behöva hitta på saker för att "finta" receptionspersonalen.
- Jaha, säger hon till slut, när kan du komma då? Vilken tid är bäst för dig?
- Jag kommer gärna på eftermiddagen, svarar jag.
Det är tyst ett litet tag och sen svarar hon:
- Ja ska du komma på eftermiddagen så har vi inga tider på jättelänge.
Nämen nu jäklar börjar jag bli riktigt "pissed", ska jag behöva diskutera besökstider nu också i ytterligare 10 minuter????
- Strunt samma, säger jag aningen irriterat, jag kommer när det FINNS en tid, oavsett NÄR på dagen den är.
- Ja, nu har vi lite väntetid, säger hon och drar ut lite på det.
- TALA BARA OM NÄR, har jag lust att skrika, men det gör jag ju självklart inte (varför inte då??) utan jag säger det bara lite uppgivet.
- Inte förrän i slutet av januari!
- Jamen det är ju inte länge dit, svarar jag, det är ju bara några veckor.

Och så äntligen tar samtalet slut och jag fick en tid hos en läkare trots att jag bara var "trött".
Och vet ni vad ..... det visade sig faktiskt att systemet gick på högvarv, det vill säga, det var en underfunktion i sköldkörteln.

Nu har jag ätit mediciner i ett par veckor och jag känner mig redan både gladare, piggare och jäkligt nöjd med att JAG inte är = TRÖTT. Det kanske trots allt inte hör till min personlighet att känna mig hängig och trött året runt.
Jag hade nästan lust att ringa till receptionen och skrika i luren: "DET VAR FAKTISKT FEL PÅ MIG!!!!!". 

Så det så.

 

Lördagmorgon kl 07:00

Visst är det härligt med helg! Att vakna klockan 07 av att barnet (2.5 år) klampar in i sovrummet i mina högklackade skor. KLAMP, klamp "nu är det morron mamma", klamp, klamp "nu är det morron mamma, måste gå upp nu mamma". "Gå till pappa" säger jag och vänder mig om. "Nähä, inte pappa gå upp, DU mamma gå upp!"
Vad gör man? Det finns inget annat att göra - än att ruska om sambon för att försöka få han att förstå att det faktiskt är dags att gå upp nu. Sen somnar jag om igen, med gott samvete efter att ha varit uppe kl 05 och stoppat i nappen i barnets skrikande mun.

Lördagmorgon kl 09:30

Barnet kommer upp igen i ett sista försök att få liv i mamma. Den här gången med förstärkning av min hund med sin blöta tunga. Den här gången går jag gärna upp för det luktar nybryggt kaffe nerifrån köket. När jag kommer ner står frukosten framdukad och det brinner i både vedpanna och kakelugnar. Då återstår det bara att kila iväg för att hämta tidningen. Ja, du läste rätt, bor man på landet så får man faktiskt gååå iväg för att hämta tidningen, men för mig är det bara bra att ha 400 meter tur & retur till postlådan. Varför då? Jo vovven får sin morron-kissrunda.

Lördagförmiddag kl 11:00

Städar badrummet. Usch, det är sanering som gäller!

Lördagmiddag kl 13:00

Håller fortfarande på med det jäkla badrummet, duschen tog evigheter. Nyser konstant av det starka rengöringsmedlet.

Lördageftermiddag kl 14:30

Äntligen lite frihet! En långpromenad på Ostad-fältet med hunden och dottern i vagnen. Kastar lite pinnar till hunden, som får simulera hundträning. Han rusar runt som värsta vinthunden, fast han är en border collie. Det bästa är att även matte får motion, om än inte lika mycket men det är tungt att skjuta barnvagnen hela vägen i det mjuka gegget och alla vattenpölar som bildats av regnet. Vädret är disigt och lite rått men det är härligt ändå att vara ute och gå.
Det är ju helg!

Just nu är det alldeles för kallt och vintern har ju knappt börjat! Tidigare bodde jag i ett hus på landet där vi eldade med ved jämt och ständigt, men vi hade ingen vedpanna utan eldade i en liten kamin med fläkt. Visst var det jättemysigt att sitta framför våra kaminer och titta på elden, men det var inte lika mysigt att komma hem till ett hus där den högsta temperaturen i hela huset låg på 13 grader. Det var till att behålla vinterjackan på i någon timme tills elden hade tagit sig i kaminen och spridit åtminstone en liten gnutta värme! Vi har under 7 (?) års tid bott i två olika råttbon där värmen har blåst ut lika fort som vi har satt på den, jag vet vad uttrycket "elda för kråkorna" betyder!!!!

Självklart gick ju strömmen ett antal gånger under vintern när det var snöstormar. Som tur är bor våra föräldrar några mil bort så vi kunde övernatt hos dem, men när vi kom hem var det 7 grader i huset. Gissa hur många timmar det tog att få upp värmen i huset efter det????

Men nu har vi ÄNTLIGEN köpt en egen gård och där har vi golvvärme! Det är helt fantastiskt skönt men vi eldar fortfarande med ved. Vi har 4 stycken olika värmekällor: en vedpanna i köket, en kakelugn i vardagsrummet och  två gjutjärnskaminer.
Helt underbart skönt!
Framförallt håller värmen bra om man eldar i kakelugnar. Nu går det att gå barfota hemma på vintern, det är ju inte fel eller hur??

Tidigare har jag bara ryckt på axlarna när jag har hört om alla som bloggar.  Jag har flera kompisar som tjatar på mig och undrar varför jag inte bloggar. Vadå "bloggar"? Va fan e en blogg?
Sen läser jag i kvällstidningar om alla kändisar som "bloggar", och tänker att jag vill inte höra ordet blogg EN gång till! Jag är trött på alla som håller på och exponerar sig själva hela tiden och att allt numera ska göras på internet.
Men, folk kan väl ändra sig ... eller?
Nu sitter jag här själv, likt förbannat och BLOGGAR.
Herregud vad lättpåverkad man är, trodde inte att även jag skulle falla för detta.

Ok då, jag tänker ge det en chans i alla fall.