Fortfarande trött
För några veckor sedan ringde jag till vårdcentralen för att få tid hos en läkare. Jag är mer eller mindre TRÖTT dygnet runt och när jag tänker efter så har det nog varit så de senaste; tja 10 åren?? Kan man söka för trötthet? Nja nu hade jag ett starkt skäl den här gången, jag hade sett symptom på dysfunktion i sköldkörteln. Va, tänker ni, vaddå sett symptom, när då och varför sökte du inte då? Nu är jag lite trög när det gäller att besöka läkare och vårdcentral. Jag får lite beslutsångest för om jag verkligen ska beställa tid eller inte och sen kommer jag på att det säkert går över av sig självt alternativt att symptomen kanske inte var så allvarliga ändå.
Hur som helst, jag förberedde mig på att jag skulle få försvara min önskan att bli undersökt på grund av trötthet och så ringde jag. Fortfarande med tanken att jag säkert var normal .... men kanske ändå inte .... eller ....ja ni fattar.
Jag får tala med någon slags receptionist, och förklarade att jag ville ha tid för undersökning av sköldkörteln.
- Jaha, säger hon, vad har du för symptom idag då?
- Jag är alltid trött, svarar jag, och sen har jag haft symptom för 10 år sen, tilllägger jag.
- 10 år sedan, svarar hon, hur märkte du det?
- Ja, säger jag, jag tyckte att mina ögon var utstående och jag hade en jättesvullnad på halsen.
- Men du kanske hade en infektion? säger receptionisten.
- Nä, svarar jag, jag tränade väldigt mycket, kanske det berodde på det?
- Det tror jag inte, säger hon, men det kanske var en infektion?
- Nä jag var inte sjuk då, säger jag igen, och jag hade inte ont i halsen. Kan fel på sköldkörteln ligga latent under många år, frågar jag.
- Det vet jag inte, säger receptionisten.
- Kan jag få tid hos någon som vet då? svarar jag lite lätt irriterad. Fan, vad det ska vara svårt att få en tid för undersökning av en läkare, tänker jag men säger givetvis ingenting.
- Nja, vad har du för symptom idag? frågar hon igen.
Jag tänker att: "jäklar nu får jag komma på en massa symptom snabbt för här räcker det inte med gamla "meriter" (läs symptom) för att få komma till en läkare."
- Jag är trött ....
- Men du är väl småbarnsförälder? säger hon och tillägger att "det är helt normalt att du är trött då".
- Ja men jag är deprimerad och trött dygnet runt och har varit det bra länge.
- Men det är ju den årstiden nu och det är många som tycker som du och är trötta, svarar hon.
Nu börjar jag tvivla på att jag överhuvudtaget är värdig ett läkarbesök, tänk om det är min personlighet att ständigt vara trött? Det kanske är barnsligt att söka läkarhjälp för trötthet? Men så hör jag min mors röst i bakhuvudet igen när hon fick se hur jag såg ut för 10 år sedan: "Åh herregud, du har ju struma!! Har du undersökt dig? Du har ju struma! ........ ja, och sen har hon väl påminnt mig ett antal gånger efter det, typ under 10 år eller nåt...
Ok, nästa replik, nu börjar jag bli lite desperat, jag vill ju bara ha en jävla tid hos en jävla läkare:
- Jag har värk i lederna också! tillägger jag efter att ha kommit ihåg några rader om "värk i leder" som symptom på underfunktion av sköldkörteln.
- Hur visar sig det? undrar hon i repan, men frågar innan jag hunnit ljuga ihop nåt; har du gått upp i vikt mycket den senaste tiden?
- Ja, det har jag, nästan 7 kilo på 3 månader och så mycket har jag aldrig gått upp under så kort tid.
- Men du har ju fött barn och då brukar man gå upp i vikt och sen kanske du har ett stillasittande jobb också?
- Jo, ja det är ju visserligen sant, säger jag och vet inte riktigt hur jag ska fortsätta. Men jag har alltid kunnat kontrollera min vikt, säger jag i ett desperat försök att fortfarande få till en tid hos läkare. Det är ju fan att man ska behöva hitta på saker för att "finta" receptionspersonalen.
- Jaha, säger hon till slut, när kan du komma då? Vilken tid är bäst för dig?
- Jag kommer gärna på eftermiddagen, svarar jag.
Det är tyst ett litet tag och sen svarar hon:
- Ja ska du komma på eftermiddagen så har vi inga tider på jättelänge.
Nämen nu jäklar börjar jag bli riktigt "pissed", ska jag behöva diskutera besökstider nu också i ytterligare 10 minuter????
- Strunt samma, säger jag aningen irriterat, jag kommer när det FINNS en tid, oavsett NÄR på dagen den är.
- Ja, nu har vi lite väntetid, säger hon och drar ut lite på det.
- TALA BARA OM NÄR, har jag lust att skrika, men det gör jag ju självklart inte (varför inte då??) utan jag säger det bara lite uppgivet.
- Inte förrän i slutet av januari!
- Jamen det är ju inte länge dit, svarar jag, det är ju bara några veckor.
Och så äntligen tar samtalet slut och jag fick en tid hos en läkare trots att jag bara var "trött".
Och vet ni vad ..... det visade sig faktiskt att systemet gick på högvarv, det vill säga, det var en underfunktion i sköldkörteln.
Nu har jag ätit mediciner i ett par veckor och jag känner mig redan både gladare, piggare och jäkligt nöjd med att JAG inte är = TRÖTT. Det kanske trots allt inte hör till min personlighet att känna mig hängig och trött året runt.
Jag hade nästan lust att ringa till receptionen och skrika i luren: "DET VAR FAKTISKT FEL PÅ MIG!!!!!".
Så det så.
Hur som helst, jag förberedde mig på att jag skulle få försvara min önskan att bli undersökt på grund av trötthet och så ringde jag. Fortfarande med tanken att jag säkert var normal .... men kanske ändå inte .... eller ....ja ni fattar.
Jag får tala med någon slags receptionist, och förklarade att jag ville ha tid för undersökning av sköldkörteln.
- Jaha, säger hon, vad har du för symptom idag då?
- Jag är alltid trött, svarar jag, och sen har jag haft symptom för 10 år sen, tilllägger jag.
- 10 år sedan, svarar hon, hur märkte du det?
- Ja, säger jag, jag tyckte att mina ögon var utstående och jag hade en jättesvullnad på halsen.
- Men du kanske hade en infektion? säger receptionisten.
- Nä, svarar jag, jag tränade väldigt mycket, kanske det berodde på det?
- Det tror jag inte, säger hon, men det kanske var en infektion?
- Nä jag var inte sjuk då, säger jag igen, och jag hade inte ont i halsen. Kan fel på sköldkörteln ligga latent under många år, frågar jag.
- Det vet jag inte, säger receptionisten.
- Kan jag få tid hos någon som vet då? svarar jag lite lätt irriterad. Fan, vad det ska vara svårt att få en tid för undersökning av en läkare, tänker jag men säger givetvis ingenting.
- Nja, vad har du för symptom idag? frågar hon igen.
Jag tänker att: "jäklar nu får jag komma på en massa symptom snabbt för här räcker det inte med gamla "meriter" (läs symptom) för att få komma till en läkare."
- Jag är trött ....
- Men du är väl småbarnsförälder? säger hon och tillägger att "det är helt normalt att du är trött då".
- Ja men jag är deprimerad och trött dygnet runt och har varit det bra länge.
- Men det är ju den årstiden nu och det är många som tycker som du och är trötta, svarar hon.
Nu börjar jag tvivla på att jag överhuvudtaget är värdig ett läkarbesök, tänk om det är min personlighet att ständigt vara trött? Det kanske är barnsligt att söka läkarhjälp för trötthet? Men så hör jag min mors röst i bakhuvudet igen när hon fick se hur jag såg ut för 10 år sedan: "Åh herregud, du har ju struma!! Har du undersökt dig? Du har ju struma! ........ ja, och sen har hon väl påminnt mig ett antal gånger efter det, typ under 10 år eller nåt...
Ok, nästa replik, nu börjar jag bli lite desperat, jag vill ju bara ha en jävla tid hos en jävla läkare:
- Jag har värk i lederna också! tillägger jag efter att ha kommit ihåg några rader om "värk i leder" som symptom på underfunktion av sköldkörteln.
- Hur visar sig det? undrar hon i repan, men frågar innan jag hunnit ljuga ihop nåt; har du gått upp i vikt mycket den senaste tiden?
- Ja, det har jag, nästan 7 kilo på 3 månader och så mycket har jag aldrig gått upp under så kort tid.
- Men du har ju fött barn och då brukar man gå upp i vikt och sen kanske du har ett stillasittande jobb också?
- Jo, ja det är ju visserligen sant, säger jag och vet inte riktigt hur jag ska fortsätta. Men jag har alltid kunnat kontrollera min vikt, säger jag i ett desperat försök att fortfarande få till en tid hos läkare. Det är ju fan att man ska behöva hitta på saker för att "finta" receptionspersonalen.
- Jaha, säger hon till slut, när kan du komma då? Vilken tid är bäst för dig?
- Jag kommer gärna på eftermiddagen, svarar jag.
Det är tyst ett litet tag och sen svarar hon:
- Ja ska du komma på eftermiddagen så har vi inga tider på jättelänge.
Nämen nu jäklar börjar jag bli riktigt "pissed", ska jag behöva diskutera besökstider nu också i ytterligare 10 minuter????
- Strunt samma, säger jag aningen irriterat, jag kommer när det FINNS en tid, oavsett NÄR på dagen den är.
- Ja, nu har vi lite väntetid, säger hon och drar ut lite på det.
- TALA BARA OM NÄR, har jag lust att skrika, men det gör jag ju självklart inte (varför inte då??) utan jag säger det bara lite uppgivet.
- Inte förrän i slutet av januari!
- Jamen det är ju inte länge dit, svarar jag, det är ju bara några veckor.
Och så äntligen tar samtalet slut och jag fick en tid hos en läkare trots att jag bara var "trött".
Och vet ni vad ..... det visade sig faktiskt att systemet gick på högvarv, det vill säga, det var en underfunktion i sköldkörteln.
Nu har jag ätit mediciner i ett par veckor och jag känner mig redan både gladare, piggare och jäkligt nöjd med att JAG inte är = TRÖTT. Det kanske trots allt inte hör till min personlighet att känna mig hängig och trött året runt.
Jag hade nästan lust att ringa till receptionen och skrika i luren: "DET VAR FAKTISKT FEL PÅ MIG!!!!!".
Så det så.
